dottermedautism

Sådär, då var familjedrömmen komplett! Tre barn alá Lindah är nu gjorda! Alla tre flickor! Två märkhåriga och en blond! Livet borde vara på topp nu! Eller hur?! Jag borde vara den lyckligaste i världen! Jag borde sväva på moln och bara vara allmänt kärleksfull!
MEN.. som jag befarade reagerade Filippa inte positivt. Dock så har reaktionen varit starkare än vad jag trodde. Vi blev ju förvånade över hur pass bra det gick med förra systerns ankomst. Men denna gång kom allt fram tror jag. Lillasystern är nu en vecka gammal och dessa sju dagar har bestått av skrik, gråt, slagsmål och fysiskt våld mot mellansystern.
Dessutom har hennes självdestruktiva sida tagit över! Slår sig själv i huvudet om och om igen. Plötsliga skrik, upprepande skrik! Bankar på sina ben. Straffar sig själv genom ex: Då börjar jag inte skolan. Då äter jag upp den här spiken.
Dessutom har jag blivit hotad, hon skulle skjuta mig. Jag frågar argt vad hon ska skjuta mig med, en pistol säger hon då.
Jag börjar uppriktigt sagt bli rädd för hennes negativa utvecklingskurva. Och det är ta mig fan ingen som bryr sig för huvudtaget!! Nu har vi bytt arbetsteam på hab IGEN! Tredje gången på ett år. Tillhör nu en annan stads habilitering, men det verkställs inte förrän i augusti, men de vi har nu har ju aldrig träffat Filippa iaf, så dom kan man inte ringa för råd. Jag blir så jävla förbannad på allt. Alla säger till oss: skaffa hjälp, ropa efter avlastning, skrik efter hjälp.
VART? TILL VEM? Frågar man hab så svarar de: vi arbetar efter era önskemål. Så vad fan ska jag skrika efter? Vad ska jag be om? Hjälp är ju inget specifikt behov.
Jag är så livrädd för att min dotter ska bli en smådjurstorterare, sen småtjuv, mobbare, själv-skärare, knarkare och slutligen en mördare.
Kanske jag som sett alldeles för många CSI och Criminal minds avsnitt, men det är ju oftast såhär det börjar. En uppväxt med oförståelse och psykologiska problem som inte behandlas.
Min äldsta plutta har stora problem och jag kan inte göra något åt det!! MItt hjärta går itu.

Min lilla dotter har fyllt sex år! Hon är stora tjejen ju! Hon är så sjukt nöjd och säger nästan varje dag, nu är jag ju sex år.. Så det känns undernbart. Jag köpte lite tjejprylar till henne som presenter. Parfym, smink, keps, hårband, eget balsamspray. Och sen så hjälpte hennes farmor oss ekonomiskt så vi kunde köpa en fin loftsäng.
Medan jag lurade mig med Filippa till affären så skruvade pappa upp sängen och fina gardiner, sen gjorde vi en överraskning! Först var det ju hemskt, hon vågade inte gå in i rummet. Ville absolut inte titta. Men sen när hon såg sin nya häga säng, så var det värt varenda krona och svettpärla!! SÅÅ GLAD! Första dagarna gick hon upp och vilade i sin nya säng! Och hon har sovit längre på morgonen. Tror hon gillar den! *fniss*
Det som var lite synd var att detta var på midsommardagen och ingen kom på besök. Men Filippa var glad ändå och på något sätt kände jag mig inte lika besviken som jag först var. Såg ju att Filippa blev lite ledsen när man sa det, men det är inget hon tänkt på efteråt. Så det är skönt att hon inte riktigt förstod vad som hände.

För övrigt har vi det tufft just nu eftersom vi har sommarlov! Jag avskyr lov, lediga dagar osv. Det blir så fel, och nu är det ännu svårare att försöka förklara när hon börjar lekis. Det är två okända begrepp för henne. Hon vet inte vad hon ska förvänta sig om lekis och hon vet inte när höstterminen börjar. Otroligt jobbigt. Får ta några milstolpar i taget. Först var det "efter att du fyllt år", men då kom frågan dagen efter "är det lekis idag"
Sen fick vi säga "när vi varit lediga ett tag" "efter bebis har kommit" "efter pappa har haft semester"
Så svårt för henne när hon är ett kontrollfreak. Men jag älskar henne ändå, min stora flicka!