dottermedautism

KÄnner mig trött på att alltid vara styrd av autismen. Jag är ledsen över att min dotter alltid styrs autismen. Jag önskar att min finaste Filippa alltid var närvarande, att hon alltid var den charmiga, härliga och roliga flickan. Iatället döljs hon av autismens-dimma. Hon tappar ord, saknar språkförståelse, får utbrott och blir styrd av sitt egna huvud. Det är som att det bara är en procent i hennes huvud som kan fungera i taget. Antingen är det gråt, eller skrik, eller spring, eller jätte glad, eller bebisspråk, eller låtsaskompisarna säger vad hon ska säga.
Ibland glimtar den äkta Filippa fram och då är hon så fullkomligt fantastik! Hon är skärpt, smart, kvicktänkt, rolig, lugn och vacker. Men så dyker autismen upp som en jävla skugga och mörklägger mitt barn. Kroppen förvrids och rösten förändras, beteendet är inställd på krig.
Önskar det fanns en spruta som kunde få bort autismen som omringar hennes hjärnkapacitet. Önskar jag kunde ta bort all oro, ångest, förvirring som syndromet medför. Stackars lilla flicka att börja i skolan då detta finns i hennes huvud. Hon har svårt att förstå vad andra säger, vad de menar, vad de instruerar om, när de förklarar, när de leker osv.
Hon har svårt att själv uttrycka sig i ord, känslor och framtidsvisioner. Usch, vill skydda henne mot allt.
Känner mig så skamsen när jag är arg och frustrerad på henne, jag vet ju att det inte är HON som gör mig illa, det är ju hennes hjärna som tar över kontrollen.
Jag älskar min lilla Filippa som börjar bli stor. Vill alltid ha min flicka men helst bara som den hon är, inte henne plus autism/okänd diagnos.
Älskade Fipsa. Finaste i världen.