Minnen

Jag låg i natt och tänkte på när Filippas autism började egentligen. Många föräldrar jag pratat med insåg när barnet/barnen var runt två år. Men jag har mycket tidigare minnen än så.
Det började väl redan när hon föddes. Hon sträckte upp huvudet och kröp. Hon hade järnkoll redan från början. Sen kommer jag ihåg hur jag fick sätta ner henne på golvet istället för att ha henne i famnen. Min ångest varje gång jag såg föräldrar med sina bebisar i knät och klagade på att dom var så mammiga.. jag ville också ha ett barn som ville vara hos, som behövde mig.
Sen ett tillfälle när hon var runt tio månader, så lurades hon rejält. Hon stod och lekte i sin spjälsäng, sen direkt när hon hörde att jag kom mot rummet, så slänger hon sig raklång och låtsas sova. Hon har alltid varit en lurare, försökt att manipulera mig för att få som hon själv vill.
Och när jag satt med andra unga mammor i grupp, så skojades det om att min Filippa var den som skulle bli bråkstaken, jag skulle få samtal hem från skolan. Kul då, mindre kul nu. Jag hade inte kunnat tänkt att vår framtid skulle te sig så här.
Och det första halvåret trodde jag att hon var döv, hon reagerade inte på några ljud. Vet att vi försökte klappa händerna vid hennes öron, men hon blinkade inte ens med ögonen. Jag fick vaxpropps-lösande medel att hälla i öronen osv. Men idag så förstår jag ju vad det var som felade.
Hon kunde alfabetet vid 1½ år för att senare glömma allt igen.
Hon visste exakt åt vilket håll allt låg, man kunde inte lura henne genom att ljuga "jo men vi går till morfar fast vi tar en annan väg" utan hon lutade sig åt det väderstreck som hennes mål ligger åt.
Hennes enorma minne förstummar mig fortfarande. Hon kommer ihåg allt hon ser, minsta lilla detalj.
Och ändå kan hon inte få ihop att en bok är en sammanhängande berättelse. Utan varje sida är en ny saga.
Hon kunde lägga ett pussel direkt när hon fick det, men efter ett tag så "glömde" hon bort hur man gjorde.

Som sagt, hon har alltid varit speciell, och som jag alltid har sagt.. Det är hon som är Filippa!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0