Egna tankar...
Det är SÅ mycket man helt plötsligt ska orka med! För att inte tala om möten, dagis, habilitering, LSS, kortis så är det så mycket man "bara ska orka med" här hemma.
Det som stör mig till tusen, är att hon verkar som en helt normal unge, men ändå är hon helt jävla anorlunda.
Andra barn kan man ändå prata med, Filippa fattar ju inte förrän man hotar med "då får du ingen glass".. Det är det ända som funkar. Resten skiter väl hon i. HJon fick ett akvarium, eftersom hon älskar den slags att "seende-njutning", men tydligen inte dessa. Det första hon sa när hon fick sina guld fiskar var.. " jag vill ha fler fiskar".. inte, "åh vilka fina" inte.. "åh vad kul"... nä det blev direkt "jag vill ha fler" innan hon ens såg dom andra i akvariumet.... Det är ju inte ens kul att försöka längre, och ändå är det det man lever på! Så sjukt beteende man har!
Jag har börjat fundera på vilken jävla attityd man ska ha! Ska hon lära sig saker, eller ska man låta henne vara som hon är? Ska man lära henne tvinga fram en social situation eller ska man låta henne bli "tönt"... Jag vet inte hur jag ska göra? Och tydligen finns det inga svar och speciellt inte när Filippa tydligen har en special variant av autism. Om ingen psykolog har sett detta, om ingen pedagog har sett denna variant... OM nu ingen har en fundering på v ad detta är!!!!!... så vaD FAN ska jag göra då????
