Instängda i hemmet i en vecka
I en vecka har det varit husarrest som gällt. Det är en biologisk pappa som är i området, och det vore otroligt jobbigt ifall de råkade springa på varandra. Så istället för att ta risken, har vi fått stanna inne. Det har gått så där för Filippa. Men förvånansvärt bra ialla fall. Verkar som om hon blir lite lugnare när man har det tråkigt. Hon kommer liksom aldrig upp i extas och kan därför aldrig spåra ur.
Men snart så ska vi flytta ut på landet, till ett super stort hus och en enorm gräsmatta! Där hoppas jag att jag det blir som nu.. lugnt och roligt! Sällan bråk. Vore så underbart för Filippa att kunna hitta på egna saker utan att femhundra andra ungar som komma och hetsa upp henne.
Det blir för mycket för henne när alla andra leker med olika saker..
Åh jag längtar iväg till våran gård. Tystnad och helt ensamma! Slippa oroa sig för andra människor!
