dottermedautism

Sådär, då var mötet avklarat. En trevlig tant som hade hand om både LSS-frågor och barnomsorg vid specialbehov. Men eftersom det har ringt någon kvinna som säger sig ha plats för båda barnen hos en dagmamma, så pratade vi bara om LSS och avlastning. Vi får se vad hon beslutar, men det lät som att hon skulle försöka få ha kvar den lösning vi haft tills nu. Det vore det bästa för Filippa, att inte byta kortis eller byta insats för huvudtaget. Vi får se.
Allting gick iaf över förväntan, hon ville inte titta på huset utan hon satte sig lugnt vid köksbordet och var trevlig. Skönt!

På fredag ska det komma en kvinna hem till oss och prata om barnomsorg. Vet inte riktigt vart hon kommer ifrån, sambon tyckte hon pratade om socialen, Lss och något stödteam från kommunen. Jag känner mig lite osäker om det här, men jag tänker genomföra det iaf. Jag är jäkligt skeptiskt till varför dom ska komma hem till oss för att prata om det här. Får alltid dåliga vibbar av ordet socialen. Har aldrig mött någon soc-anställd som är vänligt inställd till problem. Och stödteamet som BVC-sköterskan pratade om trodde jag handlade om att placera Filippa på ett lämpligt dagis, inte att komma hem och kontrollera hemmet.
Äh jag vet inte, får se vad hon har och säga. Medn kom ihåg att jag var misstänksam ifall något händer. Skulle inte förvåna mig om det är någon slags koll på hur vi har det. För detta hände efter att vi klagade rejält till BVC över hur vi har det.
Socialen är ju inte direkt på min sida om man säger så.
Jag hoppas att jag oroar mig i onödan, men jag kan inte släppa mina negativa tankar om det här s.k mötet.

Nu är det riktigt jobbigt här hemma. Filippa får för sig att hon är ett år och beter sig verkligen som det också. Vaknar om nätterna och vill sova med mig. Gråter och ropar efter mamma.
På dagarna går det ut på att göra så mycket som möjligt bakom min rygg. Vad det är spelar mindre roll, det som är viktigt är att det är något som man inte får. Kaxig som få. Pust.

Och i huvudet har man tröstat sig med att man åtminstone har kortis var fjärde vecka. Men idag, mitt i kaoset ringer LSS och meddelar att dom avslutar insatsen, med anledning att vi bytt folbokföringskommun!
Japp, skoj.
Allt är värre än någonsin OCH inget kortis! Åhhh vad trevligt. Om det inte är nu jag svimmar, så är det imorgon.

Idag kom Filippa hem från kortis. Min mamma hämtade henne så hon var på bra humör när hon kom hem. Och det har hon varit ända sen dess =)
Vi har verkligen haft det helt underbart och jag känner mig nästan kär i henne *hihi*
Hon har pratat så vuxet och vi har haft roliga, vettiga och intressanta konversationer. Vi har ätit kvällsmat framför tvn utan några som helst problem, hon var hjälpsam och fortfarande väldigt verbaltmogen. Hon återberättade saker utan problem. När lillasyster sen gick och lade sig, så bad Filippa om att få vara med mig. Pappan i familjen jobbar ute och är inte hemma ikväll.
Jag blir så glad över hennes förslag så jag säger att vi kan lyxa till det och sova på soffan tillsammans. Ja, vad mysigt. Hon hämtar täcken och kuddar, fixar med lampor och mysar till väldigt.
Hon vill kramas och hålla handen. Hon säger att hon saknat mig och att hon älskar mig.
Hon somnar fridfullt brevid mig medan vi håller varandra i handen. Helt ljuvligt. Den härligaste känsla jag någonsin upplevt tror jag.
Sen efter någon timme vaknade hon av att lillasyster grät på övervåningen. Då trodde jag att den fina stämningen skulle vara förstörd. Men nej, nästan bättre än innan. Trött och gosig ville hon vara nära mig och tryckte sig mot mig i soffan. Lade sitt huvud på min arm och vilade. Vi småfnissade åt några skämt om hunden och katten. Hon följde med till köket och klagade på att hon frös, så jag var tvungen att hålla om henne.
Jag kan inte beskriva min lycka just nu. Det är total! Kan inte ens somna för att jag är så glad! Jag vill skrika till hela världen att jag haft en underbar kväll utan bråk och med fysiska kramar. Riktiga meningar och skratt som varit bådas. Hur underbart somhelst. Jag är världens lyckligaste mamma! Jag älskar min knasiga lilla Fipsa!

Nu har jag varit negativ i många inlägg. Så jag tänkte att jag ska rada upp positiva saker också, så jag själv kan se hennes fantastiska sida! För övrigt har jag börjat fila på en bok. Får se hur det blir med den planen, men jag tror nog att det kan bli bra om jag lägger ner tid på det.

Filippa är bra på... att vara glad och skratta hjärtligt!
Filippa är bra på... rita och måla.
Filippa är bra på... att minnas allt i detalj.
Filippa är bra på... sjunga och komma ihåg alla texter.
Filippa är bra på... alla låtars intro, hon vet direkt vilken låt det är. Vart hon hörde den första gången eller med vem hon hörde den första gången.
Filippa är bra på... att komma ihåg alla små emblem, loggor, flaggor och varumärken.
Filippa är bra på... prata, pratar alltid!
Filippa är bra på... citera filmer, serier eller vad andra har sagt.
Filippa är bra på... härmas när man talar i telefon.
Filippa är bra på... hitta på konstiga saker.
Filippa är bra på... klättra, springa och använda kroppen.
Filippa är bra på... elektriska saker ex. dvd, kamera, dator.
Filippa är bra på... minnas platser och vad som hände där.
Filippa är bra på... lyfta saker, hon är stark.
Filippa är bra på... att anpassa sig efter hur andra är.
Filippa är bra på... att uppfatta hur hon förväntas vara.
Filippa är bra på... att packa. Allt hon har ligger i påsar, lådor eller väskor.
Filippa är bra på... bokstäver och siffror.
Filippa är bra på... att skriva.
Filippa är bra på... att äta. Äter i princip allt.

Hur gör man bebisar egentligen?
Jo, mamma sväljer ett ägg från kyskåpet och sen är hon kär i pappa. Dom pussas och kramas länge och då blir det bebis i mammasmage. Fast hon har inte riktigt kommit underfund med hur bebisen kommer in i magen bara genom att kramas *hihihi*

Tandtrollen?
Hur kommer tandtrollen in till henes tänder, för vi har ju låst dörren. Jag svarar då att det är troll i maten som fastnar i tänderna, man måste borsta bort maten från tänderna. Jaha, svarar Filippa, det är sånna där smul-tandtroll!

Sport och svårigheter.
Vi satt och tittade på backhoppning. Då säger Fipsa, det där är inte så svårt som golf. Golf är ju svårt!
Jag svarar med att backhoppning är mycket svårare än golf. Nä, för golf kan jag inte spela, men hoppa kan jag. Jo, men du kan ju inte åka skidor. Nä, men det kan man säkert lära sig.
Okej, svarade jag och struntade i det. Sen kom reklam om tennis. Då kunde man inte heller lära sig det, för det var svårare än båda golf och skidor.
Jösses.

Sova i min säng
-Mamma, säg inget till pappa men när han åker och jobbar då kan jag sova i din säng.
Jag svarar att jag inte vill ha sällskap, jag vill sova själv. -Ahmen mamma, bara för att se bolibompa, det är ju bara några timmar.
Hehe, bara några timmar. Jojo

Pengar
När något går sönder, så brukar hon säga att det är bara att köpa en ny, det gör inget. Jag har svarat några gånger att jag inte kan köpa en ny hela tiden, jag har inte så mycket pengar. Filippa svarar, men du kan göra pengar på datorn. Eller du kan ta kortet och ta ut pengar. Eller kolla i din telefon.
Vad skönt det vore om det bara var så, att göra pengar på datorn!