tankar om soc, lss och stödteam
Äh jag vet inte, får se vad hon har och säga. Medn kom ihåg att jag var misstänksam ifall något händer. Skulle inte förvåna mig om det är någon slags koll på hur vi har det. För detta hände efter att vi klagade rejält till BVC över hur vi har det.
Socialen är ju inte direkt på min sida om man säger så.
Jag hoppas att jag oroar mig i onödan, men jag kan inte släppa mina negativa tankar om det här s.k mötet.
Hoppas det går bra!
Hoppas det går bra imorgon och lycka till!!!!
Hej! Jag hittade in hit till dej av en slump och har skummat igenom din blogg lite och jag kan ha missuppfattat dej helt... Jag har en kille som är 13 och född med en odiagnostiserad hjärnsjukdom och pga av den har han en hjärnskada som bl a innebär autismliknande symptom. Jag känner igen mej i det du skriver, men jag undrar: Varför se på soc som något negativt när det är dom som beslutar om dom insatser som ditt barn är i behov av. Det är inte DU som får avlastningen, det är din dotter som får samhällets stöd pga av sitt handikapp och det ska hon ju fortsätta få även när du inte längre finns i närheten. Om det nu innebär insatser från LSS eller från F-kassan (LaSS) är upp till var och en att besluta sej för, men det är din dotter som lever med sitt handikapp. Inte du. Du har en familjemedlem som HAR ett handikapp. Jag vill inte låta arg, men jag tycker du ser lite bakvänt på en situation som skulle kunna funka hur bra som helst om du lät den och tro mej, jag VET att det inte är lätt att få den hjälpen våra barn behöver. Det är en ständigt pågående kamp med/mot olika myndigheter och byråkrater och ofta måste man fråga om saker som man inte ens visste fanns, men trots allt det där, så är det en sak som är viktig för mej. Min son ska aldrig behöva känna sej besvärlig, eftersom han inte på något sätt själv medverkat till sin skada och för att förstå hans handikapp så är det JAG som får utbilda mej i, och få förståelse för, vad det innebär att leva med autism, jag som får leta upp dom alternativ som är bäst för honom utifrån hans behov och det är också JAG som ska förändra mitt tankesätt, inte han, för det kan han ju inte. Lycka till med allt och hoppas du förstår att jag inte anklagar dej. Jag ser bara på situationen på ett annorlunda sätt.
Hej Anna!
Jag förstår hur man som utomstående kan se min synvinkel som lite skev. Men jag har haft enorma duster med socialen under mitt liv, började med min barndom som fortsatte till min bror och sen när min dotter var liten utan diagnos.
Så därför är jag alltid skeptisk, beredd på det värsta när det gäller soc.
Denna gången gick det bra, främst var det LSS-enheten hon representerade så det var ingen fara, denna gång.
Men annars har soc en hetsjakt efter vår familj. De fick en negativ bild av oss på 90-talet och den går tydligen aldrig att komma ifrån.
Så så ligger det till.
Men tusen tack för din point of view. Kan vara nödvändigt att se den sidan ibland också :-)
Lycka till med din son, kämpa på.
