död och sorg.
Nu vet jag i och för sig inte hur andra barn reagerar på döden och hur de hanterar sorgeprocessen. Men Filippa har förlorat några betydelsefulla människor den senaste tiden. Den främsta är Farfar, älskade farfar har gått bort. Och hon är såå ledsen. Vissa stunder är det nästan självklart att farfar har dött eftersom han var så sjuk. Och andra stunder är hon så ledsen över att han inte kan hälsas på. Och hon tänker dessutom på farmor som nu är ensam. Hon sitter i vilken situation som helst och blir ledsen, gråter, sörjer och vill vara ensam, ifred.
Jag tycker det låter så vuxet tänkt. Just att hon tänker så moget, på sig själv och den som är ensam kvar efter farfar.
Jag tycker så synd om henne. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här. Ska jag uppmuntra hennes sorg, eller ska jag avleda och prata om annat? Eller ska jag försöka förklara den enklaste förklaringen om himmelen varje gång hon blir ledsen. Eller ska jag bara var tyst? Jag tycker det är så jobbigt att se henne ledsen och helt förstörd över att hennes idol Farfar är borta. :-(
Jag tycker det låter så vuxet tänkt. Just att hon tänker så moget, på sig själv och den som är ensam kvar efter farfar.
Jag tycker så synd om henne. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här. Ska jag uppmuntra hennes sorg, eller ska jag avleda och prata om annat? Eller ska jag försöka förklara den enklaste förklaringen om himmelen varje gång hon blir ledsen. Eller ska jag bara var tyst? Jag tycker det är så jobbigt att se henne ledsen och helt förstörd över att hennes idol Farfar är borta. :-(
känsel och obehag? NEJ
I tisdags kväll sa filippa att hon hade ont i pullan, hon pillar med sitt finger och ropar på mig. På hennes finger finns då en vit springmask. Jag ber om att få titta för att se om det rör sig om det, och när jag tittar så är det invasion av springmask. Hela ändtarmsöppningen och hela pullan är full med maskar. Jag blir så förskräckt så jag börjar böla. Åker raka vägen in till akuten, eftersom dessa maskar även var inuti pullan. Filippa blir undersökt och barnläkaren tror att detta har pågått väldigt länge för att det ska kunna bli så här många. Han torkar bort ett fyrtiotal stycken, skickar några på analys och smörjer med någon salva. Sen får filippa klyx i rumpan för att bajsa ut några av äggen som finns i henne.
Nu sitter jag helt förstummad och förstår inte hur hon har kunnat haft det här så länge. Jag kommer ihåg när jag var liten, jag blev helt tokig av några maskar som kliade i rumpan. Låg och grät på nätterna för jag tyckte det var så obehagligt. Och då hade jag kanske två-tre maskar som var utanför tarmen.
Filippa hade fullt! Och ändå inte ett ljud om det. Så märkligt. Och läskigt. Vart har hon mer ont, som hon inte känner? Äh fy fan, nu gäller det bara att få i henne medicinen och hoppas på att invasionen ebbar ut.
Min stackars lilla bejbis :-( Jag blir så ledsen och känner mig skyldig på något sätt. Jag borde upptäckt det här mycket tidigare, fast hur vet jag inte iofs. Men usch, stackars lilla flicka.
Nu sitter jag helt förstummad och förstår inte hur hon har kunnat haft det här så länge. Jag kommer ihåg när jag var liten, jag blev helt tokig av några maskar som kliade i rumpan. Låg och grät på nätterna för jag tyckte det var så obehagligt. Och då hade jag kanske två-tre maskar som var utanför tarmen.
Filippa hade fullt! Och ändå inte ett ljud om det. Så märkligt. Och läskigt. Vart har hon mer ont, som hon inte känner? Äh fy fan, nu gäller det bara att få i henne medicinen och hoppas på att invasionen ebbar ut.
Min stackars lilla bejbis :-( Jag blir så ledsen och känner mig skyldig på något sätt. Jag borde upptäckt det här mycket tidigare, fast hur vet jag inte iofs. Men usch, stackars lilla flicka.
Filippa vs Lillasyster
Jag har funderat lite på senaste tiden, det har handlat om skillnaderna mellan barn nr 1 och barn nr 2. Det är enorma skillnader, redan nu när den lilla bara är 1 år.
Men för min egna del så tänkte jag rada upp vilka skillnader jag har upptäckt. Visserligen kan det säkert tillhöra personligheter också, men så här är det ialla fall.
Filippa föds, gråter inte. Vill bara ha mat.
Lillasyster föds, skriker halsen av sig och har inte tid att äta.
Filippa gråter inte dom första veckorna, vill inte ligga på bröstet och äta.
Lillasyster måste ligga på bröstet och känna hud för att inte gråta.
Filippa ville ligga brevid och jag fick sträcka fram tutten med mat.
Lillasyster ville ligga med tutten i munnen och mysa, somna och tröstas.
Filippa undvek all kontakt såsom ögon, gripa fingret eller somna i famn.
Lillasyster tittade alltid på oss, kramade fingret och ville alltid vara nära.
Filippa var som nöjdast i babygymmet.
Lillasyster avskydde babygymmet eller golvet.
Filippa sov i egen säng eftersom hon bara grät i min säng.
Lillasyster gillade att ligga brevid föräldrarna.
Filippa sov hela nätter efter två månader, som en väckarklocka.
Lillasyster sover inte fortfarande, ett år.
Filippa har varit snabb med fysiken, sitta, krypa, stå och gå.
Lillasyster var inte så intresserad av att lära sig saker.
Filippa jollrade aldrig, dock sjöng hon till musik.
Lillasyster jollrar hela tiden, sjunger dock inte.
Filippa såg aldrig rakt på tv:n.
Lillasyster kan titta mycket och längre stunder.
Filippa sträckte inte upp händerna för att bli upplyft.
Lillasyster sträcker alltid upp händerna.
Filippa ville inte bli buren.
Lillasyster vill bli buren och gärna lägga sitt huvud mot bröstet och vila.
Filippa trodde sig kunna allt själv, vad det än var. Blev arg vid hjälp.
Lillasyster tror sig inte kunna något själv, blir arg utan hjälp.
Filippa fick aldrig ont och klagade aldrig.
Lillasyster "slår" sig alltid och överdramatiserar det mesta.
Filippa fick alldrig smaka sötsaker och nöjde sig med det.
Lillasyster är helt besatt av att äta det vi andra äter.
Filippa kände smaken av allt, t om AD-dropparna som hon då vägrade ta.
Lillasyster äter rålök, sill, hundmat och verkar inte alls känna illasmak.
Filippa härmade aldrig saker eftersom hon inte iaktog mig oavsett mina försök.
Lillasyster härmar allt vi andra gör, pratar i tele, sjunger med rörelser, mimik m.m
Filippa lyssnade när man sa nej, akta, låt bli (första året alltså :-) )
Lillasyster bryr sig inte alls och allt ömtåligt har därför flyttats.
Filippa slutade sova middag vid 10 månader.
Lillasyster vill gärna sova två omgångar på dagen.
Filippa somnade aldrig i vagnen, ever!
Lillasyster har somnat där vid vissa tillfällen.
Det känns som att jag har fått mitt första barn iom lillsystern. Känns inte som att jag har någon som helst erfarenhet att luta tillbaka mig på. Känner inte alls igen beteenden, förutom i sånt jag hört från andra föräldrar. Jag känner mig helt vilsen i detta. Jag har två barn, två helt olika barn. Som egentligen behöver samma omvårdnad men på helt olika primisser. Hur ska det gå ihop. Det handlar ju inte några små skillnader, det är rätt mycket som skiljer dom åt. Iofs är det så med mig och Filippa också. Filippa behöver tydlighet, nogranna förberedelser, dagschema, tidsangivelse, struktur. Jag själv, hatar struktur! Jag avskyr att göra samma saker om och om igen. Att följa ett schema är bland det värsta jag vet. Jag vill kunna känna mig fri, o-inrutad och spontan. Filippa skulle känna kaos om jag levde mitt sätt.
Därför kan jag bli less på livet ibland, eftersom det känns som att jag ger upp mitt liv helt och hållet. Och jag visste inte att det här var priset för ett barn. Jag visste inte att allt i min personlighet skulle få ligga i skymundan.
Men för min egna del så tänkte jag rada upp vilka skillnader jag har upptäckt. Visserligen kan det säkert tillhöra personligheter också, men så här är det ialla fall.
Filippa föds, gråter inte. Vill bara ha mat.
Lillasyster föds, skriker halsen av sig och har inte tid att äta.
Filippa gråter inte dom första veckorna, vill inte ligga på bröstet och äta.
Lillasyster måste ligga på bröstet och känna hud för att inte gråta.
Filippa ville ligga brevid och jag fick sträcka fram tutten med mat.
Lillasyster ville ligga med tutten i munnen och mysa, somna och tröstas.
Filippa undvek all kontakt såsom ögon, gripa fingret eller somna i famn.
Lillasyster tittade alltid på oss, kramade fingret och ville alltid vara nära.
Filippa var som nöjdast i babygymmet.
Lillasyster avskydde babygymmet eller golvet.
Filippa sov i egen säng eftersom hon bara grät i min säng.
Lillasyster gillade att ligga brevid föräldrarna.
Filippa sov hela nätter efter två månader, som en väckarklocka.
Lillasyster sover inte fortfarande, ett år.
Filippa har varit snabb med fysiken, sitta, krypa, stå och gå.
Lillasyster var inte så intresserad av att lära sig saker.
Filippa jollrade aldrig, dock sjöng hon till musik.
Lillasyster jollrar hela tiden, sjunger dock inte.
Filippa såg aldrig rakt på tv:n.
Lillasyster kan titta mycket och längre stunder.
Filippa sträckte inte upp händerna för att bli upplyft.
Lillasyster sträcker alltid upp händerna.
Filippa ville inte bli buren.
Lillasyster vill bli buren och gärna lägga sitt huvud mot bröstet och vila.
Filippa trodde sig kunna allt själv, vad det än var. Blev arg vid hjälp.
Lillasyster tror sig inte kunna något själv, blir arg utan hjälp.
Filippa fick aldrig ont och klagade aldrig.
Lillasyster "slår" sig alltid och överdramatiserar det mesta.
Filippa fick alldrig smaka sötsaker och nöjde sig med det.
Lillasyster är helt besatt av att äta det vi andra äter.
Filippa kände smaken av allt, t om AD-dropparna som hon då vägrade ta.
Lillasyster äter rålök, sill, hundmat och verkar inte alls känna illasmak.
Filippa härmade aldrig saker eftersom hon inte iaktog mig oavsett mina försök.
Lillasyster härmar allt vi andra gör, pratar i tele, sjunger med rörelser, mimik m.m
Filippa lyssnade när man sa nej, akta, låt bli (första året alltså :-) )
Lillasyster bryr sig inte alls och allt ömtåligt har därför flyttats.
Filippa slutade sova middag vid 10 månader.
Lillasyster vill gärna sova två omgångar på dagen.
Filippa somnade aldrig i vagnen, ever!
Lillasyster har somnat där vid vissa tillfällen.
Det känns som att jag har fått mitt första barn iom lillsystern. Känns inte som att jag har någon som helst erfarenhet att luta tillbaka mig på. Känner inte alls igen beteenden, förutom i sånt jag hört från andra föräldrar. Jag känner mig helt vilsen i detta. Jag har två barn, två helt olika barn. Som egentligen behöver samma omvårdnad men på helt olika primisser. Hur ska det gå ihop. Det handlar ju inte några små skillnader, det är rätt mycket som skiljer dom åt. Iofs är det så med mig och Filippa också. Filippa behöver tydlighet, nogranna förberedelser, dagschema, tidsangivelse, struktur. Jag själv, hatar struktur! Jag avskyr att göra samma saker om och om igen. Att följa ett schema är bland det värsta jag vet. Jag vill kunna känna mig fri, o-inrutad och spontan. Filippa skulle känna kaos om jag levde mitt sätt.
Därför kan jag bli less på livet ibland, eftersom det känns som att jag ger upp mitt liv helt och hållet. Och jag visste inte att det här var priset för ett barn. Jag visste inte att allt i min personlighet skulle få ligga i skymundan.
sammanhangs-problematik
Idag har det varit extra tydligt om att Filippa inte kan se sammanhang i situationer. Ska dra några exempel.
Vi kollar på bolibompa och Evas funkarprogram. Jätte spännande tyckte jag, hon förklarade om olika specialeffekter på film. Hon gjorde latexformar som skulle föreställa sår på armen. Hon målar med röd färg och låtsasblod. Men det enda Filippa reagerar på är att Eva andvänder samma sked som vi har hemma. Hon såg inte vad mer som hände, hon var fast vid att skeden såg likadan ut som våra.
Sen, fortfarande bolibompa, denna gång en flicka som sitter och sjunger om att hon har slagit en kille idag i skolan. Hon visste att man inte skulle slå någon, hon ville be om ursäkt med vågade inte osv.. Filippa blir arg i mitten av låten.. "mäh.. hon är ju ingen kille, varför säger hon kille när hon är tjej"
Ja då har hon missat alla andra ord i sången.
Jag börjar bli orolig för hennes intelligens nivå faktiskt. Ibland verkar hon riktigt klipsk, men alltså ibland är ju hur tokig, virrig som helst. Nästa fredag ska Hab komma hit och då ska jag skrika om kompletterande utredning och eventuellt om ad/hd utredning också. Någonstans måste jag veta hennes förtåelse-nivå innan jag kan ställa krav på henne.
Vi kollar på bolibompa och Evas funkarprogram. Jätte spännande tyckte jag, hon förklarade om olika specialeffekter på film. Hon gjorde latexformar som skulle föreställa sår på armen. Hon målar med röd färg och låtsasblod. Men det enda Filippa reagerar på är att Eva andvänder samma sked som vi har hemma. Hon såg inte vad mer som hände, hon var fast vid att skeden såg likadan ut som våra.
Sen, fortfarande bolibompa, denna gång en flicka som sitter och sjunger om att hon har slagit en kille idag i skolan. Hon visste att man inte skulle slå någon, hon ville be om ursäkt med vågade inte osv.. Filippa blir arg i mitten av låten.. "mäh.. hon är ju ingen kille, varför säger hon kille när hon är tjej"
Ja då har hon missat alla andra ord i sången.
Jag börjar bli orolig för hennes intelligens nivå faktiskt. Ibland verkar hon riktigt klipsk, men alltså ibland är ju hur tokig, virrig som helst. Nästa fredag ska Hab komma hit och då ska jag skrika om kompletterande utredning och eventuellt om ad/hd utredning också. Någonstans måste jag veta hennes förtåelse-nivå innan jag kan ställa krav på henne.
spädbarn återigen..
Ja då blev Filipppa ett spädbarn igen. Sömnsvårigheter och bajsa på sig i sängen. Pratar märkligt och har konstiga ansiktsuttryck. Har ingen aning om vad det är som kan ha orsakat detta. Inga förändringar har direkt hänt och inget speciellt har hänt. Men tydligen bajsar hon ändå i sängen och är allmänt märklig.
Det enda som saknas nu är att hon börjar kladda med avföringen :-(
Jag är redan trött på detta.
För övrigt har vi fått tillbaka kortis-platsen via den nya kommunen. Den nya handläggaren ansåg att vi fortfarande hade avlastningsbehov och hon beslöt att godkänna det föregående beslut. Dvs att vi fick behålla den förra platsen för att inte behöva skola-in på nytt. Det känns skönt. Tack!
Det enda som saknas nu är att hon börjar kladda med avföringen :-(
Jag är redan trött på detta.
För övrigt har vi fått tillbaka kortis-platsen via den nya kommunen. Den nya handläggaren ansåg att vi fortfarande hade avlastningsbehov och hon beslöt att godkänna det föregående beslut. Dvs att vi fick behålla den förra platsen för att inte behöva skola-in på nytt. Det känns skönt. Tack!
