dottermedautism

I tisdags kväll sa filippa att hon hade ont i pullan, hon pillar med sitt finger och ropar på mig. På hennes finger finns då en vit springmask. Jag ber om att få titta för att se om det rör sig om det, och när jag tittar så är det invasion av springmask. Hela ändtarmsöppningen och hela pullan är full med maskar. Jag blir så förskräckt så jag börjar böla. Åker raka vägen in till akuten, eftersom dessa maskar även var inuti pullan. Filippa blir undersökt och barnläkaren tror att detta har pågått väldigt länge för att det ska kunna bli så här många. Han torkar bort ett fyrtiotal stycken, skickar några på analys och smörjer med någon salva. Sen får filippa klyx i rumpan för att bajsa ut några av äggen som finns i henne.

Nu sitter jag helt förstummad och förstår inte hur hon har kunnat haft det här så länge. Jag kommer ihåg när jag var liten, jag blev helt tokig av några maskar som kliade i rumpan. Låg och grät på nätterna för jag tyckte det var så obehagligt. Och då hade jag kanske två-tre maskar som var utanför tarmen.
Filippa hade fullt! Och ändå inte ett ljud om det. Så märkligt. Och läskigt. Vart har hon mer ont, som hon inte känner? Äh fy fan, nu gäller det bara att få i henne medicinen och hoppas på att invasionen ebbar ut.
Min stackars lilla bejbis :-(  Jag blir så ledsen och känner mig skyldig på något sätt. Jag borde upptäckt det här mycket tidigare, fast hur vet jag inte iofs. Men usch, stackars lilla flicka.