dottermedautism

Jag har funderat lite på senaste tiden, det har handlat om skillnaderna mellan barn nr 1 och barn nr 2. Det är enorma skillnader, redan nu när den lilla bara är 1 år.
Men för min egna del så tänkte jag rada upp vilka skillnader jag har upptäckt. Visserligen kan det säkert tillhöra personligheter också, men så här är det ialla fall.
Filippa föds, gråter inte. Vill bara ha mat.
Lillasyster föds, skriker halsen av sig och har inte tid att äta.
Filippa gråter inte dom första veckorna, vill inte ligga på bröstet och äta.
Lillasyster måste ligga på bröstet och känna hud för att inte gråta.
Filippa ville ligga brevid och jag fick sträcka fram tutten med mat.
Lillasyster ville ligga med tutten i munnen och mysa, somna och tröstas.
Filippa undvek all kontakt såsom ögon, gripa fingret eller somna i famn.
Lillasyster tittade alltid på oss, kramade fingret och ville alltid vara nära.
Filippa var som nöjdast i babygymmet.
Lillasyster avskydde babygymmet eller golvet.
Filippa sov i egen säng eftersom hon bara grät i min säng.
Lillasyster gillade att ligga brevid föräldrarna.
Filippa sov hela nätter efter två månader, som en väckarklocka.
Lillasyster sover inte fortfarande, ett år.
Filippa har varit snabb med fysiken, sitta, krypa, stå och gå.
Lillasyster var inte så intresserad av att lära sig saker.
Filippa jollrade aldrig, dock sjöng hon till musik.
Lillasyster jollrar hela tiden, sjunger dock inte.
Filippa såg aldrig rakt på tv:n.
Lillasyster kan titta mycket och längre stunder.
Filippa sträckte inte  upp händerna för att bli upplyft.
Lillasyster sträcker alltid upp händerna.
Filippa ville inte bli buren.
Lillasyster vill bli buren och gärna lägga sitt huvud mot bröstet och vila.
Filippa trodde sig kunna allt själv, vad det än var. Blev arg vid hjälp.
Lillasyster tror sig inte kunna något själv, blir arg utan hjälp.
Filippa fick aldrig ont och klagade aldrig.
Lillasyster "slår" sig alltid och överdramatiserar det mesta.
Filippa fick alldrig smaka sötsaker och nöjde sig med det.
Lillasyster är helt besatt av att äta det vi andra äter.
Filippa kände smaken av allt, t om AD-dropparna som hon då vägrade ta.
Lillasyster äter rålök, sill, hundmat och verkar inte alls känna illasmak.
Filippa härmade aldrig saker eftersom hon inte iaktog mig oavsett mina försök.
Lillasyster härmar allt vi andra gör, pratar i tele, sjunger med rörelser, mimik m.m
Filippa lyssnade när man sa nej, akta, låt bli (första året alltså :-)  )
Lillasyster bryr sig inte alls och allt ömtåligt har därför flyttats.
Filippa slutade sova middag vid 10 månader.
Lillasyster vill gärna sova två omgångar på dagen.
Filippa somnade aldrig i vagnen, ever!
Lillasyster har somnat där vid vissa tillfällen.



Det känns som att jag har fått mitt första barn iom lillsystern. Känns inte som att jag har någon som helst erfarenhet att luta tillbaka mig på. Känner inte alls igen beteenden, förutom i sånt jag hört från andra föräldrar. Jag känner mig helt vilsen i detta. Jag har två barn, två helt olika barn. Som egentligen behöver samma omvårdnad men på helt olika primisser. Hur ska det gå ihop. Det handlar ju inte några små skillnader, det är rätt mycket som skiljer dom åt. Iofs är det så med mig och Filippa också. Filippa behöver tydlighet, nogranna förberedelser, dagschema, tidsangivelse, struktur. Jag själv, hatar struktur! Jag avskyr att göra samma saker om och om igen. Att följa ett schema är bland det värsta jag vet. Jag vill kunna känna mig fri, o-inrutad och spontan. Filippa skulle känna kaos om jag levde mitt sätt.
Därför kan jag bli less på livet ibland, eftersom det känns som att jag ger upp mitt liv helt och hållet. Och jag visste inte att det här var priset för ett barn. Jag visste inte att allt i min personlighet skulle få ligga i skymundan.