dottermedautism

Tusen tack till alla SNÄLLA som skriver och läser. Jag hade ingen aning om att någon faktiskt läste detta, förutom dom som jag trycker upp bloggen på ;-)
Jag hoppas att jag iom bloggen kan ge er en liten insyn i vår vardag. Inte alltid så vacker men this is our life!
Tusen tack också för alla fina snälla ord som ni skickar, det värmer jätte mycket!! Jag ska försöka komma ihåg att höra av mig till er som vill ha mejlkontakt. Jag är lite virrig i mitt egna sociala liv, så ha tålamod. Jag tänker massor, men har svårt att agera.  Ett stort TACK :-) Vilken tur att jag har bloggen och er, ni får mig känna mig tusen ggr starkare!
Min dotter är UNIK, självklart. Men jag vill inte försköna svårigheterna, för då finns det ingen hjälp att hämta. Tyvärr.

Sen svar till "också förälder": Min avsikt är aldrig att föräldrar till normalbegåvade barn ska förstå hur vi har det. Det är ju omöjligt att förstå när man inte lever i det här. Men jag ber dig att tänka en gång till varje gång du har det tufft. Jag vill att du ska vara lycklig över ditt barn som faktiskt kan mycket! Att när en tuff dag passerat, så ska du ändå var glad för det du har! Vara ödmjuk i ditt sätt mot resten av världen, det finns dom som har det värre! Jag har x antal gånger tänkt så för att ens behålla min psykiska hälsa. VIsst vi har det svårt, men jag vet också att det finns tusentals familjer som har det svårare. Jag har inte en enda gång menat att jag/vi har det svårast. Självklart, om man jämnför med de svåraste fallen så har vi det väldans enkelt. Och JO, jag är glad över att min dotter inte är rörelseförhindrad, uttalad utvecklingsstörning eller uppseendeväckande utseende. Självklart är jag glad för det! Och om du har undgått det faktumet, så ska jag skriva det igen... Jag älskar min dotter! Skulle dö för henne utan att tveka! Skulle offra varje lem jag har för hennes skull. Jag är inte ute efter att svartmåla henne, jag är mer hämdlysten åt autismen. Det är autismen som förvränger min älskade dotter. Mm visst dom hör ihop, men ändå inte. Det måste ju finnas något som skjuter undan autismens hemska sidor och det är dom jag är söker. Sen måste jag få friheten att skriva öppet om vad JAG känner. Den friheten har vi i det här fantastiska landet och den möjligheten tänker jag utnyttja. Om du tycker att jag provoserat, klankat ner på er föräldrar så ber jag om ursäkt. Alla är ju naturligtvis inte så elaka som jag kanske målat upp. Men dom finns, och dom har fått en plats i bloggen. Jag blir mer orolig för dig och din psykiska hälsa, varför tar du åt dig om du inte är en elak förälder?`Varför tar du illa upp när du tycker att jag tror mig ha det svårast? Om du tycker att du har det jobbigare än mig, så kan du ju alltid starta en blogg. Där kanske du kan få ur dig dina tankar och blir mindre bitter.
Ett gratis tips.

Och jag måste tillägga, Jag blir minst sagt förvånad över era ord om att jag är en stark mentalt. Jag personligen mår lite dåligt över att jag blivit förbittrad :-( När jag läser igenom min blogg tycker jag att låter så arg, ledsen, uppgiven och allt annat än stark och levnadsglad. Jag blir mycket glad över att min positivitet ändå isåfall lyser igenom textraderna. Jag försöker vara positiv, jag gör allt för att få kvalitét på livet. Jag försöker vara glad åt det som finns att glädjas åt. Ingen är lyckligare än jag när jag får se att det ändå finns ljusglimtar i min annars så ledsamma dagbok.

Återigen, TACK till allihopa som är så rara och söta. Ni gör mina dagar!
Till "också förälder".. ta och lyssna på en låt med Doris och fundera lite på din egna dörrmatta.. "did you give the world some love today"
Ha det gott, vinkeli vink      /Lindah