Hon är mitt barn!!
Tänk dig in i min sits. Jag har tre barn, varav en som inte fungerar bland våra andras sociala normer. Jag skriver om hur jobbigt livet med funktionshindret är, jag kräks ut min frustration över hur annorlunda livet ser ut i jämförelse med mina visioner. Jag har ett enda andningshål, min blogg. Allt detta för att jag ska orka leva med barnen, barnens pappa och livets alla måsten!
Efter att ha skrivit en inlägg som endast handlade om mig och mina innersta tankar, så är det flera stycken som anser att jag ska ge upp mitt föräldrar ansvar till utbildad personal! Jag ska ge bort henne för att hon ska må bättre! Jag ska ge bort henne för att syskonen ska må bättre!
Hur kan dessa påståenden inte betraktas som ett föräldrarmuaslyckande?! Jag som mamman kan tydligen inte få mina ungar att må bra, sen när blev det positivt?
Ett ge över ansvar till någon annan är något jag inte ens kan tänka på utan att påbörja ångestattack. Filippa är så pass vettig så hon förstår mycket väl att hon i ge längre bor hemma, hur ska det gagna henne mentalt? Växer man som individ med rullande personal eller med en familj??
Hon är mitt barn! Mitt ansvar! Hur jävligt det än är tänker jag aldrig omplacera henne som ett jävla marsvin!! Hon är MITT BARN!!
hittade bloggen på nätet och den ligger visst nere! inte läste just detta inlägget och vet inte exakt vad du skrivit! Men vet också hur det är att ha ett barn med autism, och hur hela världen kan explodera lite då och då! hur man kämpar men inte gör framsteg! folk är sååå jävla duktiga på att tycka! fuck them! =)
