Hejdå bloggen
Min oas, mitt utandningshål är borta. Det känns inte längre som att jag har frihet att känna och uttrycka mig. Hela idéen med bloggen är förstörd. Jag trodde aldrig jag skulle bli berörd av vad andra tycker, men nu är det gjort. Jag vågar inte skriva mer. Vågar inte, det värsta är redan skrivet och därmed blev det punkt.
Jag väljer att avbryta mitt offentliga och inofficiella skrift. Tack för dessa år.
Med vänlig hälsning, £indah & familj (remember that word, FAMILJ)
Hej
Jag ska först villigt erkänna att jag har inte läst allt i din blogg. Jag ramlade på den då jag satt och sökte efter information. Det andra jag vill säga - tråkigt att du lägger ned bloggen på grund av personer som har åsikter som inte stödjer dig. tyvärr är det väl så när man riktar en fråga ut i etern att man inte alltid får det där svaret man egentligen letar efter.
Med risk att du inte läser detta vill jag ge dig tips, då jag arbetar med hot o våld frågor just kring LSS.
Jag rekommenderar att du läser Bo Hejlskovs bok "Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder" Den är kanonbra. Samt "Autismspektrum handbok för föräldrar och professionella" av Lorna Wing.
Jag hoppas du kommer finna det du söker och ge inte upp. De som har kommenterat att du kan få hjälp av utbildad personal - visst kan du få det. Men utbildningsmässigt kanske de inte har mer kunskap än du redan har. När det kommer till destruktiva beteende måste man försöka förstå sitt barn och lära den långa vägen vad som kommer fungera respektive inte. Inför max 1-2 förändringar och låt dem pågå i tre månader innan du förkastar förändringen. Ett barn med ditt barns behov behöver tid på sig att ta emot och bryta ned det till sin nivå. Små steg - hela vägen. Önskar dig ett stort lycka till.
jag har inte läst hela din blogg utan jag råkade rammla in här av en slump då jag satt och sökte efter om det fanns flera där ute som kanske kunnde ha det som jag . Jag har läst några av dina inlägg och vilken lättnad som drog över mig då jag fick se att jag inte är ensam . att skriva av sig och ventilera är viktigt tycker du ska fortsätta med det !! jag har också precis som du kännt allting som hopplöst . Fortsätt med din blogg dem som ger elaka komentarer vet inte vad de pratar om för de vet inte hur det kan vara att ha ett barn med autism . Jag vet har själv en dotter med autism . Fortsätt din blogg
