dottermedautism

Ni tror att vi är mer annorlunda än ni.

En annan sort med extra pedagogisk talang och oändligt tålamod.

Ni tror att våra kroppar har starkare muskler än era och att vi klarar oss med mindre sömn.

Att vi är osjälviska och finner det helt naturligt att varken ha behov eller drömmar för egen del.

Men det är inget särskilt med oss!

Inte alls!

Det är våra barn som är särskilda!

"Ni är fantastiska" säger ni!

Men vi känner oss inte så..

"Att ni orkar" säger ni också.

Men vi orkar inte!

Inte en sekund till orkar vi!

Men det märks inte

för vi orkar inte skrika heller.

"Det där skulle jag aldrig klara av" säger ni också

Fast inte av beundran

eller ens av medlidande.

Nädå

Tro inte att vi inte märker den lättnadens suck som hörs när ni säger så

Det ni menar är att ni är glada att ni klarat er

Ni markerar avstånd

Särskildhet

Avskildhet

Avstånd

så långt avstånd

För om vi är en särskild sort, en bättre och starkare sort än ni

så måste vi ju förstå att ni inte kan hjälpa till

eller ens förstå

Ni är ju inga övermänniskor

så av er kan inget krävas,

inte ens bråkdelen av vad som krävs av oss

Ni sätter oss på en piedestal

högt upp

för att slippa se oss

Så kan ni fortsätta mer era liv därnere

Ifred

Ostörda

Normala

Vi vill inte ha er beundran

eller avstånd

Vi vill inte vara särskilda

Vi är som ni!

Precis som ni!

Bara tröttare..

...oändligt mycket tröttare

"författare okänd" (hittad på nätet)