Filippas nya lillasyster är här!
Sådär, då var familjedrömmen komplett! Tre barn alá Lindah är nu gjorda! Alla tre flickor! Två märkhåriga och en blond! Livet borde vara på topp nu! Eller hur?! Jag borde vara den lyckligaste i världen! Jag borde sväva på moln och bara vara allmänt kärleksfull!
MEN.. som jag befarade reagerade Filippa inte positivt. Dock så har reaktionen varit starkare än vad jag trodde. Vi blev ju förvånade över hur pass bra det gick med förra systerns ankomst. Men denna gång kom allt fram tror jag. Lillasystern är nu en vecka gammal och dessa sju dagar har bestått av skrik, gråt, slagsmål och fysiskt våld mot mellansystern.
Dessutom har hennes självdestruktiva sida tagit över! Slår sig själv i huvudet om och om igen. Plötsliga skrik, upprepande skrik! Bankar på sina ben. Straffar sig själv genom ex: Då börjar jag inte skolan. Då äter jag upp den här spiken.
Dessutom har jag blivit hotad, hon skulle skjuta mig. Jag frågar argt vad hon ska skjuta mig med, en pistol säger hon då.
Jag börjar uppriktigt sagt bli rädd för hennes negativa utvecklingskurva. Och det är ta mig fan ingen som bryr sig för huvudtaget!! Nu har vi bytt arbetsteam på hab IGEN! Tredje gången på ett år. Tillhör nu en annan stads habilitering, men det verkställs inte förrän i augusti, men de vi har nu har ju aldrig träffat Filippa iaf, så dom kan man inte ringa för råd. Jag blir så jävla förbannad på allt. Alla säger till oss: skaffa hjälp, ropa efter avlastning, skrik efter hjälp.
VART? TILL VEM? Frågar man hab så svarar de: vi arbetar efter era önskemål. Så vad fan ska jag skrika efter? Vad ska jag be om? Hjälp är ju inget specifikt behov.
Jag är så livrädd för att min dotter ska bli en smådjurstorterare, sen småtjuv, mobbare, själv-skärare, knarkare och slutligen en mördare.
Kanske jag som sett alldeles för många CSI och Criminal minds avsnitt, men det är ju oftast såhär det börjar. En uppväxt med oförståelse och psykologiska problem som inte behandlas.
Min äldsta plutta har stora problem och jag kan inte göra något åt det!! MItt hjärta går itu.
MEN.. som jag befarade reagerade Filippa inte positivt. Dock så har reaktionen varit starkare än vad jag trodde. Vi blev ju förvånade över hur pass bra det gick med förra systerns ankomst. Men denna gång kom allt fram tror jag. Lillasystern är nu en vecka gammal och dessa sju dagar har bestått av skrik, gråt, slagsmål och fysiskt våld mot mellansystern.
Dessutom har hennes självdestruktiva sida tagit över! Slår sig själv i huvudet om och om igen. Plötsliga skrik, upprepande skrik! Bankar på sina ben. Straffar sig själv genom ex: Då börjar jag inte skolan. Då äter jag upp den här spiken.
Dessutom har jag blivit hotad, hon skulle skjuta mig. Jag frågar argt vad hon ska skjuta mig med, en pistol säger hon då.
Jag börjar uppriktigt sagt bli rädd för hennes negativa utvecklingskurva. Och det är ta mig fan ingen som bryr sig för huvudtaget!! Nu har vi bytt arbetsteam på hab IGEN! Tredje gången på ett år. Tillhör nu en annan stads habilitering, men det verkställs inte förrän i augusti, men de vi har nu har ju aldrig träffat Filippa iaf, så dom kan man inte ringa för råd. Jag blir så jävla förbannad på allt. Alla säger till oss: skaffa hjälp, ropa efter avlastning, skrik efter hjälp.
VART? TILL VEM? Frågar man hab så svarar de: vi arbetar efter era önskemål. Så vad fan ska jag skrika efter? Vad ska jag be om? Hjälp är ju inget specifikt behov.
Jag är så livrädd för att min dotter ska bli en smådjurstorterare, sen småtjuv, mobbare, själv-skärare, knarkare och slutligen en mördare.
Kanske jag som sett alldeles för många CSI och Criminal minds avsnitt, men det är ju oftast såhär det börjar. En uppväxt med oförståelse och psykologiska problem som inte behandlas.
Min äldsta plutta har stora problem och jag kan inte göra något åt det!! MItt hjärta går itu.
Kommentarer
Postat av: Emma
Hej! Jag kan tyvärr ignenting om de här men jag hoppas nån som kan, kan berätta för dig hur man gör. Måste kännas fruktansvärt.
kan inte hennes biologiska pappa ha henne?? farmor o farfar? Några dagar så du får lära känna din nya dotter.
Hoppas allt går bra med dina 3 barn. Lycka till med allt.
Trackback
