Intensiv period nu
Just nu har vi det väldigt tufft här hemma. Under julhelgen gick det bra, därför jag inte skrivit något. Men efter att ha varit på kortis de första dagarna i janurai, så har det varit otroligt intensivt. Det är skrik, utbrott, slag och våld. Bebisspråk, monotont tal med ansiktsuttryck. Brist på svar. Fixeringar. Frånvarande men samtidigt väldigt nära inpå och härmar allt som sägs och görs.
Hennes sida med monotont tal och ansiktsuttrycken är jobbigast. Hon spärrar upp ögonen, trycker ut hakan och pratar i samma ton, en blandning mellan bebisspråk och lillgamla ord. Scary.
För att inte tala om hennes skrik-utbrott. Jisses, låter värre än en ilsk tonåring. Och oftast sker det helt plötsligt. Usch, nu är det jobbigt.
En annan sak som är jobbigt, det är när vuxna personer bestämmer saker med Filippa via telefon. SUCK
Filippa förstår verkligen inte begreppen: kanske, någongång, eventuellt eller vi får se. Ändå så bestäms det saker, ex idag, NU ska jag åka till farmor. Kör mig dit, för farmor sa det. Eller, vi SKA åka och bada, för det sa morfar.
Så får man som mamma sitta där och försöka förklara att det inte ska ske, att ingen har frågat mig eler pappa, att vi har annat planerat, eller att dom sa att någongång kan vi göra det, de menade inte nu.
Jag är riktigt trött på att behöva krossa hennes drömmar och det hon tror är verklighet. Känner mig som en dum morsa som bara säger nej, nej nej.
Men jag förstår bara inte hur man kan sitta och bestämma saker med en autistisk, fem åring. Jag menar det är ändå en bilresa som ska genomföras, det är arbetstider som ska passas, det är fritid som ska passas och det kan vara annat som är planerat. I mitt tycke så frågar man alltid ett barns föräldrar först! Men upperbarligen finns det folk som inte förstår det. Och det får främst Filippa betala priset för. Tycker så synd om henne. Idag stod hon och packade för igår sas det att de skulle träffas idag, och även idag sas det att de skulle träffas idag. Inte en enda gång frågades vi föräldrar om detta. Idioti!
Hennes sida med monotont tal och ansiktsuttrycken är jobbigast. Hon spärrar upp ögonen, trycker ut hakan och pratar i samma ton, en blandning mellan bebisspråk och lillgamla ord. Scary.
För att inte tala om hennes skrik-utbrott. Jisses, låter värre än en ilsk tonåring. Och oftast sker det helt plötsligt. Usch, nu är det jobbigt.
En annan sak som är jobbigt, det är när vuxna personer bestämmer saker med Filippa via telefon. SUCK
Filippa förstår verkligen inte begreppen: kanske, någongång, eventuellt eller vi får se. Ändå så bestäms det saker, ex idag, NU ska jag åka till farmor. Kör mig dit, för farmor sa det. Eller, vi SKA åka och bada, för det sa morfar.
Så får man som mamma sitta där och försöka förklara att det inte ska ske, att ingen har frågat mig eler pappa, att vi har annat planerat, eller att dom sa att någongång kan vi göra det, de menade inte nu.
Jag är riktigt trött på att behöva krossa hennes drömmar och det hon tror är verklighet. Känner mig som en dum morsa som bara säger nej, nej nej.
Men jag förstår bara inte hur man kan sitta och bestämma saker med en autistisk, fem åring. Jag menar det är ändå en bilresa som ska genomföras, det är arbetstider som ska passas, det är fritid som ska passas och det kan vara annat som är planerat. I mitt tycke så frågar man alltid ett barns föräldrar först! Men upperbarligen finns det folk som inte förstår det. Och det får främst Filippa betala priset för. Tycker så synd om henne. Idag stod hon och packade för igår sas det att de skulle träffas idag, och även idag sas det att de skulle träffas idag. Inte en enda gång frågades vi föräldrar om detta. Idioti!
Kommentarer
Trackback
