tappat språk och humör

Just nu är vi inne i en hemskt jobbig period. Filippa tappar ordens betydelse och bara tar fram ord som inte ens är i närheten, men dom låter ungefär lika.
Kan ta ett utmärkt  exempel som var idag.. Hon har alltid gillar musik, kan alla låtar hon har hört, vilket språk det än är. Idag skulle hon sjung ur sin sångbok och fick fram "här dansar herr gurka" Hon sjunger detta:
Här dansar han gurka med mals och surka, här dansar han gurkan med mals och surka, björn är han gurka björn är den bor, båda går runtom inte ens snor"
Bra Filippa!! Jätte bra!!

Och nu förtiden har hon börjat bli arg och frustrerad också. Skriker som besatt och håller på och ålar sig. I ett samtal kan hon gå från extremt smart och låta som en professor, till att börja tappa ord, som senare blir bebisspråk och konstigt minspel till att bli jätte arg och skriker ljud.
HUR fan ska man stå ut med detta, och HUR ska jag bemöta henne? Vad kan hon, vad kan hon inte'? Vad vet hon,vad vet hon inte? Jag fattar ingenting när det blir så här.

Hon har ju fått på hjärnan att hon ska börja skolan. Pratar om skola jämt och ständigt. Så idag i bilen pratade vi om vad man gör i skolan och hon var riktigt skärpt och pratade med som i ett vanligt samtal. Hon kom på egna meningar som att hon skulle vara duktigast av alla i klassen och hon skulle svara på frågor först.. sen kom hon på att hon skulle prata jämt med fröken jämt och visa vad hon kan. Hon skulle skriva sitt namn fortast och läsa mest av alla.
Men då sa jag, att i skolan måste man vänta på sin tur innan man svarar eller pratar, DÅ vände det och hon fick bebisröst och ett mycket märkligt ansiktsuttryck med ett konstigt minspel och svarade kort.. ja villj inte gå i schkolan, vajföj måschte man gå till schkolan föj?

SUCK SUCK SUCK

Vad gör man? Finns det något att göra?

Kommentarer
Postat av: carolina

Jag känner igen det man att tappa ord och språket jag var likadan när jag var yngre.Jag började själv inte prata ordentligt förrens jag var8 år gammal.Mitt humör kunde också svänga till och från att vara glad till att vara arg.Förstå att ni båda har det jobbigt då mina föräldrar hade det lika jobbigt med mig. och lika jobbigt var det för mig som försökte komma i kontakt med folk som inte förstog mig vilket ofta lede till att man vart förbannad. hur som helst ge inte upp lycka till

2010-09-10 @ 01:07:17
URL: http://lovelyrose.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0