svar på kommentarerna..
Så jag svarar här. Ska se om jag kommer ihåg alla frågor.
Angående dagis så står vi i kö. Vi har nyligen flyttat till en ny kommun och eftersom jag inte har ett jobb, så är man inte i prioriteringsgruppen. Men dagis hade vi förut, och det gick så där. Samma visa där, hon "anstränger" sig och blir än värre när hon kommer hem. Hon är så trött i skallen så hon total kraschar när hon kommer innanför dörren.
Vet inte hur jag ska göra med det här nya dagiset. Förut, gick hon tre timmar om dagen varje vardag, för att få in rutiner som hon gillar. Men eftersom jag då med fem minuters gång avstånd tyckte det kändes som lite tid, så vet jag inte hur jag ska göra nu med 20 minuters bilresa till dagis. Kanske göra tre dagar med fem timmar? Fast jag vet inte vad dagis tycker, det ärju inte så att jag som förälder får bestämma som jag själv vill ha det när det gäller special-behovs barn...
Kortis har vi söndag 17,00 till på onsdag kl 16,00, var fjärde vecka. Vet inte om det hjälper så mycket, då man knappt hinner pusta ut innan hon kommer hem än värre än någonsin. Det tar cirka tre-fyra dagar innan hon är inne i vårt system igen. Skit jobbigt den dagen då man ska hämta henne, för man vet hur jobbigt det kommer bli för allihopa när hon kommer. Hon är en blandning mellan bebis, tonåring, utmattad och överkörd i kroppen. Puuh blir utmattad jag bara tänker på hur hon är då.
Men tack allesammans för ert stöd. Jag uppskattar det verkligen! Trots att jag inte känner några av er. Men jag uppskattar allt stöd just nu. Tack
Men ett diagnosbarn har man ju visst rätten att "bestämma" dagistider för. Be dom på HAB hjälpa dej isåfall.
Dom behöver så mycket mer stimulans än vad man som förälder kan ge.
Min lilla tjej ska antagligen få utökad tid just pga hur mycket hon kräver av oss som föräldrar men också för att hon ska få rätt stimulans för sina diagnoser.
Vi har sett framsteg med dagis, hon tar efter de andra barnen med språk och lekar..
Jag kan riktigt se i det du skriver hur slut du är som människa (ursäkta uttrycket..) och där var jag också för 1,5 år sedan.
Utan stödfamilj hade jag aldrig överlevt.
Jag tycker ändå du ska prata med HAB, dom måste ju hjälpa till. Eller LSS; vilket du nu föredrar.
Medicinering kanske mot hennes humörsvängningar?
Det är inte meningen att man ska må så här pga sitt barn, man ska få hjälp, det är man värd som mamma till ett funktionshindrat barn...
Om du vill kan du maila mej om du vill ha någon att bolla med. [email protected]
Kram
