olika personligheter
Idag har det varit riktigt jobbigt. Hon pendlar mellan olika personligheter, olika karaktärer. Ena stunden är hon Filippa, sen är hon runt ett år, sen överraskar hon med en elva-åring. Hon satt och sa själv att hon skulle fylla ett år, rösten liknade bebis och hon betedde sig som en sådan också. Sen helt plötsligt började hon prata om döden och lät betydligt äldre och sa själv att hon går i skolan, där har hon lärt sig allt om döden och himmelen.
Jag vet inte hur jag ska behandla henne. Var ska jag lägga nivån? Oftast byter hon sig själv när hon får något krav på sig. Exempelvis städning, då blir hon liten. Eller har hon inga krav alls, så blir hon äldre. Ska jag hantera henne som en ett-åring, fem-åring eller en elva-åring? Vilka krav är rimliga? Ska jag alltid tänka på hennes handikapp eller ska jag försöka uppfostra henne som en "vanlig" människa? Ska jag anamma hennes minne genom träning och det är likamed bråk i slutänden, eller ska jag låta henne var i fred? Jag vet inte vad jag ska göra och ingen har ju svar, förutom hon själv, som hon inte kan uttrycka. Jag vet inte vad hennes behov är, jag vet inte om hon mår bäst av att röra på sig eller att sitta still. Jag vet inte vad hon gillar mest av allt i hela världen. Jag vet inget om henne, det är massa gissningar hela tiden.
Finns så mycket jag skulle vilja göra med Filippa. VIll lära henne allt jag kan och lite till. Jag vill kunna umgås med henne och bara känna fullständig lycka över att hon är min! Känna lycka när vi ska hitta på saker, är trött på att oro mig för vad som kommer hända när vi kommer dit, vad som kommer hända när vi är där, och vad slutresultatet blir.
Är trött på att behöva förberede allt, fast om jag inte gör det så är det kaos oavsett hur kul hon än tycker att det är, egentligen. Men förbereder jag henne, så blir det kaos när andra människor ändrar planer eller ställer in det planerade. Jag är trött på det här ständiga tjatet om mat. Jg vill inte äta jämt, Filippa ska inte äta jämt, hon får inte mat jämt, men tjatet om mat gör att en annan tappar matlusten.
Det här ständiga snusk-beteendet hon har. Lukta på andras rumpor, vaginor, snoppar, bajs, kiss, blöjor, bindor och ja allt vad det nu finns med snusk. Hennes favorit grej är att stoppa sitt finger i rumpan och trycka upp den i mitt ansikte och ber mig lukta. VIDRIGT
Eller att hon ska rapa och prutta för att sen lukta. Blää
Jag är trött på allt just nu. Vill inte ha ett speciellt barn. Jag vill ha ett normalt barn som inte gör något speciellt alls. Ett tråkigt barn vill jag ha. Ett vanligt, tråkigt, grått barn vill jag ha. Ett barn som ingen minns från dagis tiden, ingen kommer ihåg vem hon är när dom slutat skolan. Vill inte ha ett barn som utmärker sig, speciellt inte nu när det mesta är negativt. Usch, fan. Idag är jag riktigt trött på att vara en mamma till en autistisk dotter.
Jag vet inte hur jag ska behandla henne. Var ska jag lägga nivån? Oftast byter hon sig själv när hon får något krav på sig. Exempelvis städning, då blir hon liten. Eller har hon inga krav alls, så blir hon äldre. Ska jag hantera henne som en ett-åring, fem-åring eller en elva-åring? Vilka krav är rimliga? Ska jag alltid tänka på hennes handikapp eller ska jag försöka uppfostra henne som en "vanlig" människa? Ska jag anamma hennes minne genom träning och det är likamed bråk i slutänden, eller ska jag låta henne var i fred? Jag vet inte vad jag ska göra och ingen har ju svar, förutom hon själv, som hon inte kan uttrycka. Jag vet inte vad hennes behov är, jag vet inte om hon mår bäst av att röra på sig eller att sitta still. Jag vet inte vad hon gillar mest av allt i hela världen. Jag vet inget om henne, det är massa gissningar hela tiden.
Finns så mycket jag skulle vilja göra med Filippa. VIll lära henne allt jag kan och lite till. Jag vill kunna umgås med henne och bara känna fullständig lycka över att hon är min! Känna lycka när vi ska hitta på saker, är trött på att oro mig för vad som kommer hända när vi kommer dit, vad som kommer hända när vi är där, och vad slutresultatet blir.
Är trött på att behöva förberede allt, fast om jag inte gör det så är det kaos oavsett hur kul hon än tycker att det är, egentligen. Men förbereder jag henne, så blir det kaos när andra människor ändrar planer eller ställer in det planerade. Jag är trött på det här ständiga tjatet om mat. Jg vill inte äta jämt, Filippa ska inte äta jämt, hon får inte mat jämt, men tjatet om mat gör att en annan tappar matlusten.
Det här ständiga snusk-beteendet hon har. Lukta på andras rumpor, vaginor, snoppar, bajs, kiss, blöjor, bindor och ja allt vad det nu finns med snusk. Hennes favorit grej är att stoppa sitt finger i rumpan och trycka upp den i mitt ansikte och ber mig lukta. VIDRIGT
Eller att hon ska rapa och prutta för att sen lukta. Blää
Jag är trött på allt just nu. Vill inte ha ett speciellt barn. Jag vill ha ett normalt barn som inte gör något speciellt alls. Ett tråkigt barn vill jag ha. Ett vanligt, tråkigt, grått barn vill jag ha. Ett barn som ingen minns från dagis tiden, ingen kommer ihåg vem hon är när dom slutat skolan. Vill inte ha ett barn som utmärker sig, speciellt inte nu när det mesta är negativt. Usch, fan. Idag är jag riktigt trött på att vara en mamma till en autistisk dotter.
Kommentarer
Trackback
