forts. hemkomst från kortis

Filippa kommer hem och ropar högt över hela gården... MAAAAAAAMMMMMMMAAAAA!! Åh mitt hjärta blev helt uppfyllt och en jätte, jätte stor kram fick jag också! Åh min plutta.. Hon är ju helt underbar och hon är bara min, min min!!! Ända sen hon kom hem har hon glad! 100 % glad och jätte glad, hahha! Nu ska jag faktiskt inte klaga, iofs kan hennes entusiasm vara liiite för mycket ibland, men hellre det än en massa bråk!


Satt och kollade in andra mammor på Facebook nyss, och jag känner fortfarande en viss avundsjuka. Märkligt egentligen. Men jag blir avundsjuk på den närhet andra föräldrar har med sina barn. Dom får göra saker med sina barn. Jag ska bara vara med Filippa ÖVERALLT och JÄMT, men jag får liksom inte vara med henne. Så jävla svårt att förklara, men ja jag känner inte något samspel. Speciellt inte i lekar eller aktiviteter. Hon behöver mig inte, men ändå ska jag stå det som ett fån och invänta en glimt av samspel. Som habiliteringen har påpekat via filmningarna: "titta, där sökte hon din ögonkontakt, iofs blixtsnabbt så vi måste se det i slowmotion, men det finns där".

Mmm, tack för det då! Ska jag vara glad för den millesekunden jag får? Är det så jag ska börja tänka? jag vill kunna leka med mitt barn!! Jag vill kunna åka någonstans och vi upplever det tillsammans!! Och jag vill även någon dag kunna känna att jag INTE vill lämna bort henne! Vill kunna ha en konversation, med både förmedling och informations-flöde i dialogen!
SUCK

Just nu är jag splittrad. Å ena sidan är jag glad över att Filippa smälter relativt bra in bland folk. Å andra sidan är jag sur på att folk ska bagatellisera hennes problematik. JA, andra fyra åringar protesterar också när dom inte får som dom vill. MEN dom kan man prata med, förklara, muta, hota eller bara låta det gå över. Det kan man inte med Filippa, för hon pratar, men förstår inte språket. Vilket är en stooor gåta för mig, men jag har börjat förstå det mer och mer. Ju äldre hon blir, ju större krav ställs på henne. Det här med svar om någon frågar något, en förklaring "varför" "vaddå" "va, vadsa du" sånt där kan hon inte svara på, för då måste hon komma på egna ord, då går det inte att gömma sig bakom eko-tal eller ett leende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0