dottermedautism

Jaa.. allt är i full rullning, hela dagarna.
I fem dygn var hon på nattis, men hon var ännu mer hyper när hon kom hem därifrån. Fast det är kul att se henne så glad över att fått sova borta. Tror vi båda behöver det. Jag har haft ett möte med habiliteringen denna vecka, och äntligen (!) lyssnade dom på mig angående ad/hd, och dom ska titta närmare på det. Tack!
Anledningen till att jag vill veta ifall hon har något annat syndrom är för att det är en enorm skillnad på bemötandet. Säger man till lekis att hon har autism, så kommer hon vara så duktig för att hon har pratat med sina lekiskamrater, nivån sänks tydligen direkt när man säger autism.
Skulle man däremot säga: hon har autism OCH ad/hd så skulle dom direkt anpassa sina förklaringar, förstå hennes fokuseringsproblem och försöka få henne att lugna ner sig.

För har man bara autism så är det vanliga fördomen att man är i sin egna värld. Man lär sig inget, man kan inget, man leker inte med några andra barn. Helst ska man ju dregla och humma i ett hörn också, så är det hela stereotypiskt.
Men nu har ju Fipsa nästan exakt samma problem som ett barn med ad/hd. Fokuseringsproblem, hyperaktivitet, socialt medveten men dock svårt för vad man kan mena egentligen. Vet inte vad som förväntas av henne själv, men kan alla andras regler.

Den här jävla bedömningen som gjordes när autism fastställdes tycker jag känns mer och mer felaktig. Både när det gäller intelligenstesterna samt kunskapstesterna. Om man sätter en nyfiken fyraåring i ett rum fyllt med leksaker och sen sätta sig vid ett litet bord istället, för att svara på frågor.. klart som tusan hon inte anstränger sig för att göra några tester.

Mja, jag vet inte varför jag är så irriterad. Men jag vill inte ha fel diagnos, ska hon ha något "fel" så ska det minsann vara rätt "fel". Inte en gissning efter några gångers tester.
För det är vad det står i epikrisen, "min bedömning är.." "jag misstänker..."

Ja men i alla fall, det ska bli ytterligare en utredning innan skolstart så att jag kan sätta henne i rätt skola, så hon får dom allra bästa förutsättningarna för att bli briljant!
Det värsta som skulle kunna hända är att hon tappar sin nyfikenhet redan i lekis :-( Bara för att man inte förstår hennes starkaste problem, nämligen att alla sinnen är på topp!! Och om man då har enorma fokuseringsproblem, så kan det bli otroligt jobbigt att försöka läsa i ett klassrum när andra elever vänder blad, skriver med en penna, någon kanske till och med vässar sin penna. Någon viskar med någon annan osv. Filippa kommer höra allt(!) och därför bli okoncentrerad.
Därför måste lärarna och skolan förstå detta med en gång!! Det handlar inte om den klassiska autismen, att hon är i sin egna värld och inte har förstått syftet med att läsa i boken. Utan det är för att hon är distraherad av ALLT annat som finns i närheten. Hon skulle höra och se en myra på flera meters avstånd.
Stackars min lilla flicka, såå mycket att ta in i skallen varje minut.. Inte undra på att hon är trött, gnällig och frustrerad!! Min babygos.. förlåt att jag blev arg ikväll :-(

Det är SÅ mycket man helt plötsligt ska orka med! För att inte tala om möten, dagis, habilitering, LSS, kortis så är det så mycket man "bara ska orka med" här hemma.
Det som stör mig till tusen, är att hon verkar som en helt normal unge, men ändå är hon helt jävla anorlunda.
Andra barn kan man ändå prata med, Filippa fattar ju inte förrän man hotar med "då får du ingen glass".. Det är det ända som funkar. Resten skiter väl hon i. HJon fick ett akvarium, eftersom hon älskar den slags att "seende-njutning", men tydligen inte dessa. Det första hon sa när hon fick sina guld fiskar var.. " jag vill ha fler fiskar".. inte, "åh vilka fina" inte.. "åh vad kul"... nä det blev direkt "jag vill ha fler" innan hon ens såg dom andra i akvariumet.... Det är ju inte ens kul att försöka längre, och ändå är det det man lever på! Så sjukt beteende man har!
Jag har börjat fundera på vilken jävla attityd man ska ha! Ska hon lära sig saker, eller ska man låta henne vara som hon är? Ska man lära henne tvinga fram en social situation eller ska man låta henne bli "tönt"... Jag vet inte hur jag ska göra? Och tydligen finns det inga svar och speciellt inte när Filippa tydligen har en special variant av autism. Om ingen psykolog har sett detta, om ingen pedagog har sett denna variant... OM nu ingen har en fundering på v ad detta är!!!!!... så vaD FAN ska jag göra då????

Idag när jag hämtade Filippa från dagis så var min tanke, ååhhh vad kul vi ska ha!! Direkt när vi kommer hem, plockar jag fram det jätte stora plockepinn spelet vi har (för et har hon velat spelat sen hon såg det).
Det tog ca tio sekunder hinner hon börjar med sin tunga, bebisspråk och undvikande på kontakt.
Efter tre minuters tjut, tog jag bort spelet. Jag tänkte, okej.. det är kanske för att hon inte förstår syftet, så jag tänker inte bli arg pga det här.
Jag lockar in till glass, eftersom jag vill se en tennis match på tv:n kl 13. Allt går skit bra, hon sitter brevis mig och ser sveriges flagga.. Är super glad att sverige spelar.
SEN.. jo då kom hon på att mamma är inte lika uppmärksam  när hon ser på tennis... Filippa började med kakor, sen blev det vatten, gegga på baksidan, dumheter mot hunden och tillslut utbrott mot mig. När jag sa till henne "hämta vatten i den stora hinken och tvätta ute i trädgården istället för badkaret" så blev hon såååå arg!!! Och sekunden efter hade jag fått mig en smäll rakt på näsan och brosket har flyttat sig. Detgör såååå ont, ville så gärna smälla till henne på näsan också, så hon skulle fatta vad det är hon har gjort.
Istället får hon gå till sitt rum (eller ja, hon blir indragen till sitt rum av mig) men istället för att för en sekund tänka efter vad som hänt, så står hon vid sitt fönster och skriker hur dum jag är.. jag är dum, jag är störd, jag vill inte ha dig som mamma, jag flyttar snart till farmor...

Det som skrämmer mig mest är.. jag har aldrig sagt desa saker. Jag kommer ihåg när jag var arg på min mamma, så upprepade jag saker jag hade hört min mamma säga.. Typ, flytta härifrån, dra åt helvete, dö, flytta till mormor istället..
MEN ett stort MEN.. jag har aldrig sagt dessa saker, och ändå säger mitt barn detta. En då autistisk unge med vaga förmågor.. Vart hamnar man då? Jo, där man började... det är inte fel på Filippa, det är MIG det är fel på.....