dottermedautism

Idag har jag en svacka i humöret. Vi har kommit på att Filippa har någon speciell variant av autism.
Anledning till att hon inte är som andra är att hon kan skifta roll i olika situationer.
Trots sina problem kan hon läsa av dom sociala förväntningarna och "spela" normal.
Andra barn med autism kan inte läsa av, eller bryr sig inte om yttre faktorer. Medan Fipsa uppfattar blixtsnabbt vad det är som gäller. Det är därför personer i vår omgivning aldrig kan ana att något är fel. Fipsa har förstått att man inte kan vara sig själv bland andra. Någonstans har hon lärt sig att man ska bete sig på ett visst sätt med andra.
Men habiliteringen har gått med på att låta analysera våra egna filmer. Alltså när Filippa är som hon är när vi är själva hemma. För då är hon helt annorlunda och det är det vi vill ha hjälp med.
Bland folk är hon, enligt oss, exemplarisk.
Det här kommer vara hennes äss i ärmen när hon blir äldre, hennes förmåga är bara till fördel. Men å andra sidan måste det vara riktigt jobbigt för henne. Det är nog därför hon är så arg, trött, ilsken när hon kommer hem till den trygga miljön.
Men som mamma är det otroligt jobbigt att bara finnas här för kraschen. Jag vill också vara med och dela dom stunder då hon är "normal" och fungerar.
Men det kommer väl tids nog.