dottermedautism

Dagen idag var fullbokad. Möte med habiliteringen, fyra tatueringar direkt när vi kom hem.
MEN..suck. Efter all stress så visade sig att vi tittat på ett gammalt schema, så idag var det inget möte.
Sen när vi kommer hem efter en fika på stan visar det sig att kunden blivit febersjuk och alltså då inga
gaddar i eftermiddag.
Från att vara helt överfylld med uppgifter, till inget alls.
Stackars Casper som verkligen bråkat med sin arbetsgivare för att komma hem till denna dag, och nu är det förgäves eftersom inget händer.
Blir alltid så när man ska stressa iväg och tycker sig lyckats planera in något och fått till lösningar.
Säger bara suck!!

Situation: tv-spel
10 minuter spelades in och som vi redan visste så visade sig Filippa vara jätte duktig.
Men det som förvånade mig mest var att jag faktiskt uppfattade hennes försök till kommunikation.
Varje gång hon tittade på mig så tittade jag tillbaka. Jag visade även med mitt kroppspråk att jag stannar upp och lyssnar på Fipsa när hon vill berätta något.
Både jag och Pappa Casper har automatiskt lagt till en pajasröst för att få med henne i våra initiativ. Vilket tydligen är vanligt för att få med autistiska barn på andras idéer.
Fanns inte så mycket att säga om Filippas beteende eftersom det är bra när andra är i närheten, men att se hur vi vuxna faktiskt gör mycket rätt. Det kändes fantastiskt att se.

Det som vi nu ska prova är att istället för att säga; nej ta inte så mycket tvål.. (exempelvis)
så ska vi börja styra in henne med beröm; vad duktig du är som tog lite tvål..
istället för; nej akta Fideli..
så ska vi säga; vad duktig du är som är försiktig med Fideli.. och sen ta hennes hand och styra in henne i dom rätta reglerna men inte använda orden nej, akta, gör inte så.
Hoppas att det kan underlätta den negativa stämning som blivit här hemma. Och skulle det här fungera, så är jag säker på att Filippa kommer bli den ängel jag drömt om!
För i majoritet har hon positiva sidor och är väldans söt =)

Idag har jag en svacka i humöret. Vi har kommit på att Filippa har någon speciell variant av autism.
Anledning till att hon inte är som andra är att hon kan skifta roll i olika situationer.
Trots sina problem kan hon läsa av dom sociala förväntningarna och "spela" normal.
Andra barn med autism kan inte läsa av, eller bryr sig inte om yttre faktorer. Medan Fipsa uppfattar blixtsnabbt vad det är som gäller. Det är därför personer i vår omgivning aldrig kan ana att något är fel. Fipsa har förstått att man inte kan vara sig själv bland andra. Någonstans har hon lärt sig att man ska bete sig på ett visst sätt med andra.
Men habiliteringen har gått med på att låta analysera våra egna filmer. Alltså när Filippa är som hon är när vi är själva hemma. För då är hon helt annorlunda och det är det vi vill ha hjälp med.
Bland folk är hon, enligt oss, exemplarisk.
Det här kommer vara hennes äss i ärmen när hon blir äldre, hennes förmåga är bara till fördel. Men å andra sidan måste det vara riktigt jobbigt för henne. Det är nog därför hon är så arg, trött, ilsken när hon kommer hem till den trygga miljön.
Men som mamma är det otroligt jobbigt att bara finnas här för kraschen. Jag vill också vara med och dela dom stunder då hon är "normal" och fungerar.
Men det kommer väl tids nog.

Mjaha..
Filippa skit grinig innan. Filippa glad och koncentrerad under tiden. Filippa skit arg efteråt.
Känns ju kul.
Jääädra unge. Hur ska man kunna hitta något som kan underlätta vår
vardag om pedagogerna endast ser hennes fina sida?
Man ska filma för att se vad man kan förbättra, förändra eller fortsätta med.
Men i våra bra stunder finns det inget att anmärka på, så suck.. detta känns riktigt
meningslöst. Tjejen är alldeles för duktig på att veta vad som ska ske.
Får nästan rigga en kamera istället.. ha psykologen där en stund, sen sätta på kameran
när hon går, för det är oftast när hon fokuserat sig på att vara duktig som det kraschar!
Och det är från kraschen vi vill ha vägledning.

Ja, idag var tanten från LSS här och frågade vad vi ville ha för hjälp.
Jag stod på mig och sa att vi vill ha Filippa på korttidsboende varannan helg.
På ett kortis finns det personal och aktiviteter är inplanerade, till
skillnad mot en kontaktfamilj. Dessutom kanske, kanske Filippa
har chans till att få några kompisar för livet! Det vore så kul för henne att
ha en vän som inte tittar snett på henne när hon vill göra sin grej.
Ja, så sex timmar i månaden begärde vi och tanten såg inte så bekymrad ut.
Hon sa att max en månads handläggningstid, men hon har ju redan alla
papper så det skulle nog gå fortare än så.
Puh.. ett steg i rätt riktning iaf.
Imorgon är filmning i en vardaglig situation som gäller. Hoppas
nästan lite på att Filippa har en skit dag så det kan bli konkreta tips
efter ananlysen. Men hon kommer nog skärpa sig som vanligt, den lilla linslusen!